I fredags efter jobbet skyndade jag mej hem till Ebba och med en flaska vin och drinkar satte vi oss och spelade Skipbo och skrattade. Det var så längesen jag spelade Skipbo, hade nästan glömt hur man gjorde. Och det förklarar kanske varför jag förlorade alla fyra gånger. Julia kom över, det var tänkt att Becca också skulle följa med men hon fick akut njur-ont-attack och stannade hemma för att vila. Julia, jag och Ebba dansade loss på Ferlandina innan vi gick till Marmalade för att möta upp Matthias och Achim.
Skipbo efter en dags jobb är som grädde på moset, specillt om man har så fint sällskap som Ebba och Julia.
Vi shakade och spelade musik så vi trodde grannarna skulle ringa polisen. Partybrillorna på, sen gick vi ute i Barcelona natten.
Vi kom till Marmalade och mötte Achim utanför, eftersom man inte får röka inne längre. Vi började prata med en kille som hette Armando, från Dominikanska Republiken, och han lärde Ebba dansa marenga (jag är inte säker på att det hette så, men det skulle vara deras typ av salsa). Vi gick in och hälsade på Matthias och hans jobbarkompisar innan vi tog oss till baren för att beställa Cosmo och Gin Tonic av den danska bartendern. Vi satte oss ner och pratade om vårt projekt med Achim, ryktet hade spridit sej snabbt och han var som vanligt väldigt peppande. Vid 03-tiden stängde Marmalade och vi funderade på vart vi skulle ta vägen. Ebba och jag hade planerat att gå och dansa på Ian’s place, men så stötte jag in i Robert som jag jobbade med på Apple. Han och hans vänner skulle till Papillon, en svartklubb som jag och Ebba var på med Alex och Miguel i början av December. Achim var inte sugen på Papillon och tog en taxi hem till frugan och jag och Ebba skuttade vidare med Robert och vännerna. Armando dök upp igen och vi räddade honom från John Blund genom att ta med han också.
Eftersom klockan inte var mer än 03.30 när vi kom till El Borne hade inte Papillon öppnat än. Vi gick hem till Joel, hans hem är också hans affär och vi drack öl i hans skräddarverkstad. Alex kunde inte sluta lukta på Ebba, han tyckte hon luktade underbart och lärde sej aldrig hennes namn utan kallade henne smell-good-girl. Jag och brittiska Rob satt och pratade, om att han för 3 månader sen kom till Barcelona, att han lämnat ett 10 års långt förhållande bakom sej och hans erfarenheter i restaurangbranschen.
På vägen till Papillon fick jag en ros som Ebba förstörde senare på morgonen. Väl framme gick vi in genom den nästan osynliga dörren, man tror att det är en vägg, och grabbarna gick och spelade biljard medan jag och Ebba berättade om vårt projekt för Armando. Han var också imponerad och tyckte det lät spännande. Vi var kvar på Papillon tills 07-tiden och fast vi hade jätteroligt var vi ansvarsfulla nog att vandra hemåt. Grabbarna bestämde sej också för att gå hem då, fast först försökte de övertala att följa med på efterfest. Men när två svenska tjejer som mej och Ebba har bestämt sej för något, då blir det så. Till exempel, vi har bestämt oss för att våran bok ska bli en succé och det kommer den bli också.
På vägen hem stannade vi på ett bageri som höll på att öppna. Solen gick upp, Ebba och jag drack cafe con leche och åt nybakad chokladcriossant. Livsnjutning när den är som högst. Vi pratade om vilken kväll vi hade haft, underbara vänner vi har och intressanta människor vi träffat. Och jag är så glad att jag har min Ebba här hos mej. Allting är möjligt och huvudsaken är att vi mår bra och är lyckliga.
När vi kom hem var klockan runt 09 och jag skulle upp och jobba två timmar senare. Men ljuset var så vackert och morgonen så varm så vi gick ut på balkongen för att njuta lite mer.
Efter en otrolig natt var det skönt att krypa ner under täcket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar