Nytt år, nya möjligheter, nya drömmar som ska uppfyllas och nya platser att besöka. 2010 har varit ett otroligt år på många sätt, händelserikt och oförutsägbart. Snart firar jag och Julia ett år i Barcelona och det är tokigt hur fort tiden har gått, samtidigt som det känns som jag har varit här mycket längre än 10 månader. Som om jag skulle ha varit här i flera år, jag känner mej så hemma och bekväm här. Jag är helt säker att jag gjorde ett av de klokaste valen i mitt liv när jag bestämde mej för att flytta hit.
Dagarna mellan hemkomsten från Paris och Nyår har sprungit iväg. Jag har varit tillbaka på ett va mina gamla jobb för att se om det finns chans att börja där igen och imorgon ska jag tillbaka till Apple för att hälsa på och kolla läget där också.
I Torsdags bjöd Julia med på födelsedagsmiddag på Organic och det var längesen jag åt så mycket mat. Det blev mycket mysigt prat om julen, Paris och vad som komma skall. På kvällen gick jag, Julia, Matthias och Nicco på flamenco på Apolo. Det var en helt otrolig show och den stora stjärnan var en 13-årig pojke som verkar ha fötts med flamencoskorna på. Jag har aldrig sett en sådan talang, det var helt otroligt! Tydligen bestod uppsättningen till största del av en familj, med mormor, mamma, pappa och son. Jag blev helt tagen av pianisten också, som påminde mej om när jag och Louise satt i aulan och fröken spelade underbart medan jag satt förstummad. Efter den magiska showen så gick vi vidare till Café Apolo där man vid varje bord har en egen maskin som man häller upp öl ur sen visas det på en tv hur mycket öl varje bord har hällt upp. Ett väldig speciellt ställe som har osmickrande ljus och ganska otrevlig personal, men i slutändan är stämningen ändå härlig. För Nicco slutade kvällen efter öldrickandet medan vi andra gick till Bar Pesca Salad för att njuta av goda drinkar, bra musik och väldigt trevlig personal och varandras sällskap. Vid 3-tiden var det sängdags och både Julia och Matthias var klena de första timmarna på nyårsafton.
Jag började min nyårsafton med kaffe och yoghurt på sängen innan jag tog på mej ett par sköna skor och satte av mot Montjuïc för andas frisk luft och tända ett ljus på kyrkogården. Eftersom jag älskar berget och aldrig varit på kyrkogården innan passade jag på att utforska, gå lite fel och komma fram till borgen och trädgårdar innan jag kom till mitt mål. Väl framme möttes jag av en av de vackraste och läskigaste kyrkogårdarna någonsin. Vissa gravar var väldig väl omskötta medan andra var tragiska att se. Katter, duvor och hemska trutar strosade omkring och gav mej obehagskänslor men de försvann när man såg en grav utsmyckad med blommor i alla världens färger och hopsatta till olika figurer.
Vid 17-tiden ringde Matthias för att bjuda in mej på middag och jag tänkte att jag skulle börja röra mej hemåt och sen gå och handla något att ha på mej på kvällen. Vilsen försökte jag ta mej ut ifrån kyrkogården, vilket resulterade i att jag hamnade på fel sida av berget. Men jag var ändå glad att jag lyckades ta mej ut, för de skulle stänga igen grindarna en halvtimme senare. Jag började gå längs en trottoar mot Barcelona, jag var nästan borta i förorten Hospitalet, men tänkte att det säkert skulle gå att ta sej hem gåendes. Javisst kunde man det. Om man går på motorvägen och nästan blir överkörd på köpet. Lastbilar, bilar och motorcyklar svischade förbi och tutade som tokar, som om jag ville gå där och tyckte det var den bästa iden i världen. Jag var skräckslagen och säker på att jag aldrig skulle ta mej hela vägen hem. När jag kom fram till Columbusstatyn en timme senare var jag så lycklig för att benen höll hela vägen och att jag skulle få fira nyår 2011 också.
Hemma gjorde jag mej ordning, lugnade ner mej efter min nära-döden-upplevelse och lånade en klänning av Veronica innan det bar av till Matte Ponken för att hjälpa till med maten. Efter nio ramlade Becca, Julia och Greig in och vi njöt av ost, kex och cava medan vi delade med oss av vad som hänt i vår liv de senaste veckorna. Vi var ett härligt gäng som satt hemma hos Matthias och njöt av varandras sällskap, god mat och musik. Vid tolvslaget följde vi de katalanska traditionerna och åt tolv vindruvor i takt med att klockorna slår. Om man inte lyckas äta alla tolv betyder det ett års otur. En timme in på det nya året tog vi på oss skorna, jag min snygga och väldigt höga klackskor som jag fick av Sara förra året, och rörde oss mot Gotico där en enorm fest med live musik och DJ skulle finnas. Lägenheten var den största jag sett, med två kök, två vardagsrum och massa sovrum. Senare fick jag reda på att det var två lägenheter som man slagit ihop.
Det var massor av härliga människor där, bland annat Yurk som spelade i en orkester nere i Sevilla och berättade om hans effekt att kunna omvända straighta män till gay. Han sprutade också sin drink på mej i samband med ett skrattanfall och övertygade mej om att komma ner till Sevilla och hälsa på och äta tapas. Vi hittade två holländare, Yurk var intresserad av den ena, och vi satt ute på terrassen i timmar medan en jam session höll på i vardagsrummet. Vi stal apelsiner och chokladdryck ur kylskåpet och sen bestämde sej grabbarna för att gå hem, hitta ett bageri på vägen och tyckte jag skulle följa med. Jag kände att det inte var riktigt dags att gå än fast tanken på en nybakt croissant var frestande. Jag blev kvar en bra stund till och inte förrän elva på förmiddagen var jag i Raval igen. I brist på taxis fick jag gå hem och det första jag gjorde när jag kom innanför dörrarna var att förbanna mina skor och sen föll jag stupad och lycklig i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar