Vecka 2 avklarad!

Idag gjorde vi test nr. 2 på jobbet och jag klarade det! Stolt är jag, bara 3 fel av 35 frågor!
Okej, det är inte rocket-science men det är ganska mycket att hålla reda på.
Jag tog en promenad från Arc de Triomf hem och på vägen svängde jag runt i Barrio Gotic. Nu är Julias 20 års present inhandlad och jag blev rikigt nöjd. Efter den stora dagen ska jag lägga upp en bild på den, ganska imponerande. Och väldigt mycket Julias stuk.

Igår hade jag grejat italiensk middag här hemma för mej, brudarna , Greig och Matthias. Hur skoj som helst, men tokigt varmt. AC:en pumpade ut så mycket kalluft den klarade av, men det hjälpt tyvärr inte. Sakta smällte vi bort. Julia gav upp och gick och la sej, Matthias och Greig drog sej hemåt och jag och Emma började spela drink-spel.
Det slutade med att vi sprang runt i lägenheten, dansade, sjöng och rappade till gamla Eminem låtar. Allt pågick tills Emma fick slut på cigg och jag kom på att jag skulle jobba idag. Jag kastade mej fort i säng och Emma gick ut för att köpa mer ciggisar.

Idag är en mulig kväll i Barcelona och brudarna ska jobba. Jag fick sms av Miguel, som jag inte har träffat på 100 år och han och Pablo ska gå och ta en öl. Troligen så hänger jag på, kan vara skönt att sitta inne och bara snacka ikväll. Men först skulle jag behöva plugga lite spanska, så det får jag lov att göra nu annars hinner jag inte.

Emma och jag

Jag och fröken Emma sitter i en park, jag sitter på facebook och hon spelar Hjärter eftersom hon inte har något internet. Konstigt, det är WiFi här, men hon lyckas inte få uppkoppling.
Det är mysigt att sitta här med henne, lyssna på musik och äta kakor.

Tidigare idag smsade Satu mej och frågade om jag ville komma till Castell De Fels i helgen så jag ska åka dit på Söndag. Jag har aldrig varit där förut så det ska bli spännande. Ännu bättre blev det när hon sa att vi kunde åka ut och paddla, bada...

Okej, nu kom polisen och sa att vi inte fick stanna här längre så det blev en kortis.

When the sun goes down

Innan det bar av till Las Cuevas igår stannade jag och Julia för ett glas vin på en bar på Calle Carmen. Det var första gången vi träffades själva och snackade sen jag kom tillbaka så det var behövligt och mysigt. Massa människor fick sparken på Julias kontor igår och vi kom underfund med vilken tur vi har som har relativt fasta jobb båda två. Vissa förteag har verkligen drabbats av krisen här, och krisen är långt ifrån över i Spanien. Men Julias företag växer med krisen eftersom det blir billigare att ta sej och vara i Barcelona. Och ja, jag kommer ju sälja mest till Sverige och alla vet ju att vi är shopoholics!


Julia på Canela de Raval

Jag och Julia satt fart mot plaza tripi för att möta Emma och Paul som hade vart och käkat fish&chips. På vägen mötte vi Laurent och Claudio som hade vart ock käkat. Laurent berättade att det hade blivit kaos på festivalen i Valencia och alla hade lämnat sina grejer och stuckit. Men är det nästan inte alltid så på festivaler?

Bandet som spelade var bra, men eftersom musiken var ganska låg blev folk störde om man pratade. Vi var inte riktigt på humör för att sitta tysta och lyssna, så det blev mycket Ssscch-ljud från olika håll. Tillslut hittade alla en bra kombo med vårt snack och musiken.
Det blev en sen natt och när klockan började närma sej två blev alla trötta och konstiga så vi bestämdes oss för att gå hem.
Det var inte kul att kliva upp imorse efter så få timmars sömn. Imorgon ska jag sova ut ordentligt!

Monstrerna från Ferlandina

Sala Montjuic

Igår efter en lång dag på training bar det av till Montjuic för utomhusbio och liveband.

Först trängdes jag lite med turisterna på marknaden, för att ännu en gång inse att det är billigare och snabbare att handla ner hos min frukt-granne.

Jag gjorde i ordning en sallad, plockade ner vin och plastglas i en väska och skyndade på Emma och Paul. Paul är Emmas kusin som bor hos oss i några nätter, han är ute och WWOOFar i Barcelona trakterna. Vid plaza Espanya gick bussen upp till Castel där bion hölls, vilket är högst upp på berget. Det var supervackert däruppe, när man ser ut över hela Barcelona, bergen på andra sidan och havet.

Jag, Emma, Paul, Matthias, Greig och Verner gjorde oss bekväma och såg hur gräsplättarna runtomkring oss täcktes med filtar och sittunderlag. Alla hade med sej picknick som vi delade medan vi lyssnade på ljuvlig blues från ett band på scenen.

Vädret var helt underbart, som vanligt med strålande sol och perfekt varmt.

Filmen som visades var faktiskt den svenska Låt Den Rätta Komma In, så vi prickade in det hela bra. Den visades på svenska med spansk subtitle, så jag tror bara att det var jag och alla andra svenskar som märkte att dialogen var lite stel. Eller jag tror jag var den enda som tyckte det, alla andra verkade älska filmen.

Kl. 01.00 traskade vi allihopa ner för berget eftersom det inte går så många bussar vi den där tiden. En timme föll jag i säng och somnade på dirketen. Sen var jag inte så glad när klockan ringde imorse. Men det hgar varit en bra dag och nu ska jag, Julia, Emma, Paul och Greig ut på en mini-konsert på en bar som heter las Cuevas del Sorte, MYS!

Sista dagen som städerska

Idag var nog min sista dag som officiel städerska. På måndag börjar nya jobbet och då kommer jag nog bara hjälpa Julia när det krisar på helgerna. Fast helst inte det ens.

Imorse var det mysigt att åka och städa ändå, jag cyklade till Gracia och köpte en kaffe med croissant och satte mej för att vänta på Julia. Som vanligt döck hon upp 2 minuter innan ut-check, sen hetsade hon upp efter att ha letat efter nyckeln.

Efteråt åkte jag ner till Julia och Matthias som satt bakom Boquerian på en restaurang som heter Ra. De satt och åt lunchmeny och jag hoppade in när det var dags för efterrätt. Vi kom fram till att det var väldigt mycket semesterkänsla över de senaste dagarna, väldigt lugna dagar med mycket restaurangmat och musik.

Njuter av en sommmarlunch

Jag hade en lägenhet kvar att städa, så jag åkte iväg på en bicing. På kvällen när det var lite svalare gick jag ut och träffade lite kompisar som jag inte sett på länge och fick reda på att Laurent hade åkt till Valencia på festival. Det är inte så tokigt tänkte jag. Jag ska börja ta mej utanför Barca mer, speciellt nu när jag får lite pengar i plånboken.

37

Idag när jag cyklade hem åkte jag förbi en skylt som visade tid och grader. 16:48, 37 grader. Svetten rinner som vatten fast man precis har klivit ur duschen och det finns ingenstans att gömma sej för värmen. Eller jo, när jag städade Barceloneta och satte igång AC:en för att pumpa ut kalluft.

Jag kom hem, tog en dusch och gick till Dostrece för att möta Julia och Matthias och äta lite. Helt perfekt; god mat, fint sällskap och sen kom fiesta de Raval och spelade på gatan. Vi pratade om allt som har hänt de senaste veckorna, om att vi alla letar nya lägenheter. Jag och Julia har bestämt att det är dags för en egen lägenhet med våra möbler och där man får sätt upp hyllor och måla väggarna om man vill. Matthias är trött på Raval och vill ha en terass. Det vill vi också såklart. Jag förstår att han vill bort från Raval, han har ändå bott här i 4 år. Men jag trivs jättebra och vill inte byta läge än, det är nära till allt, inte så mycket turister och massa härliga ställen att hänga på. Men lite större vore inte fel...

Hemma, trots allt.

Efter 18 dagar i Sverige har jag landat i Barcelona igen. Det har varit superhärligt med ett litet break härifrån, fyllt med familj, vänner, segling, bilutflyket och tågresor. Och en massa mys såklart. Men det var ändå med lättnad jag klev av planet, för att jag lyckades komma hem idag.

Jag hade nämligen bokat biljetten till den 29:e juli och inte den 15:e. Panik! När jag stod på Arlanda klockan fem på morgonen efter en utekväll med syskon, Thomas och lite folk från Snaps och fick höra att mitt plan inte skulle lyfta förrän om 14 dagar började magen göra ont och hopplösheten kröp inpå mej. Men jag måste hem!, utbrast jag och tjejen i kassan fixade så jag skulle få komma med det här flyget för ynka 400 kr extra. Vilken ängel.

Jag försökte sova en stund, men att vakta tre väskor samtidigt är inte lätt. Så jag la mej på dem, obekvämt men bättre än ingen sömn alls. På planet kunde jag inte heller sova, med barn som skrek två rader bak och helt otroligt obekväma stolar. Planen var att lägga sej på stranden när jag tagit mej hem.

Folket i Barcelona är inte som folk jag träffat någonstans annars. I varenda trapp, tunnelbana och litet hinder som kom det fram människor och frågade om jag ville ha hjälp med väskan. Den bästa var städerska i vårt trapphus som insisterade på att ta ett handtag på 30 kg väskan som skulle upp till 4:e våningen. Det var säkert 30-35 grader i trapphuset och hon hade precis städat alltihopa och skulle packa sej därifrån, men aldrig att jag skulle få lämna en väska på bottenvånging medan jag sprang upp med den andra, det bor ju rånare enligt städerskan.

Emma tog emot en svettig Bella och vi satt och snackade om allt som har hänt sen vi såg sist. Hon har varit på en run-bull festival i Bilbaoområdet, haft lite strul men den knäppa ägaren på sitt jobb och planerar just en eventuell roadtripp i Spanien i september. Och jag blev erbjuden hedersplats i framsätet, och det blir av kan man ju inte tacka nej.

Sen gick vi och tog en kaffe med Julia och det var härligt att sitta med de två brudarna och flamsa igen. Snacket följer ingen tråd och vi bara hoppar fram och tillbaka i varandras historier, kommer på något nytt som har hänt och börjar prata om det. Sen lär vi Emma lite svenska ibland också. Efter ett tag kommer en sjuk Matthias och hälsar, och det var så kul att se honom igen.

Nu sitter jag i en park utanför biblioteket och snor internet. Det är någon som sjunger längre bort, det är jätteskönt ute och luften är lite rökig. Barcelona, en underbar sommarnatt. Jag måste skicka iväg ett CV till ett förtag som ringde mej idag och frågade om jag ville ha jobb. Så nu ska jag dit imorgon på interjuv och jag tror det finns en stor chans att jag kan greja det här. Hoppas hoppas, för nu vill jag ha ett jobb igen.

Inte så tokigt att sitta här, med fin musik och fåglar som kvittrar...