Ja, jag vet inte hur jag lyckas men varje gång jag får jobb på Irländska barer så visar det sej att de för det mesta är folktomma. I helgen hade vi helt okej med folk men då kommer ju problemet att de inte vill gå hem när klockan är tre. Ja, det är inte lätt. Jag försöker underhålla mej och tänka att det är i alla fall ett jobb som ger pengar. Men när sommaren kryper närmare så ska jag försöka hitta något bättre.
I fredags kom Ebba och hämtade mej efter jobbet och vi satte fart mot Ian’s place för att dansa lite. Vi hade inte skrivit upp oss på listan, så det var osäkert om vi skulle komma in eller inte. Ian sa att vi skulle prata med vakten och förklara situationen så kanske det skulle gå att lösa ändå. Och det gjorde det! Vakten kände igen oss men sa till på skarpen att vi var tvungen att ringa nästa gång. När vi kom in fick vi världens chock. Stället var tomt och luktade konstigt. Det är vad som händer när man sätter rökförbud på klubbar och baren, folk håller sej mest utanför ställena och dansgolven är tomma. Jag och Ebba klagade inte utan tyckte att det var ganska skönt att slippa trängas med massa katalaner för en gångs skull. Efter lite mer än en timme av extrem-dans sa min mage nej. Jag hade inte ätit eller druckit på hela natten samt att jag jobbat, och nu behövde jag mat. Snabbt. Vi hämtade våra jackor och skyndade mot Rambla Raval för att gå till vårt stammis-kebab ställe. Men till vår besvikelse var det stängt, troligen var vi för tidiga. Klockan var nog inte mer än halv fem, så vi fick nöja oss med kalla samosas som vi köpte från pakisarna på gatan. Nästa gång så väntar jag hellre på min falafelkebab, för de där pakisarna kan inte mer än att sälja öl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar