Efter tjejerna stack ekade det ännu tommare här i lägenheten. Jag ägnade mej åt att söka jobba, sova (jätte)länge, gå på middag hos vänner, träffa gamla jobbarkompisar och konsert.
En dag spenderades med att vandra upp och ner längs Passeig de Gracia, där jag smet in på restauranger och affärer för att lämna CV:n. Vilken skillnad det var från förra svängen med pappersbunten! Om någon frågade något när jag gick runt i mars så kunde jag inte svara och blev nervös, nu kunde jag till och med ha konversationer med personen jag lämnade CV till. Jag passade mej dock för att säga för mycket, att ställa frågor är ett mycket säkrare kort.
Robert som jag jobbade med på Apple var och tog en öl i torsdags. Han berättade att han också lämnar Sellbytel och Apple, men bara för att uppgradera sej till HP. De betalade otroligt mycket bättre och när vi pratade om Sellbytel så insåg att det faktiskt inte är ett företag jag vill jobba för. Visst, jag skulle kunna men jag jobbar hellre i en bar 60 tim/veckan.
I lördags låg jag på stranden, läste med en kaffe och croissant. Jag kände mej väldigt lyckligt lottad som i början av januari ändå hade en strand att ligga på, även om jag hade jackan på och tyckte att det blev lite kyligt när solen gick ner. Att kunna sitta på stranden ens! Det var mycket folk där också, som precis som jag hoppas att det inte dröjer länge innan vi kan parkera oss därnere hela dagarna. På kvällen gick jag, Matthias och Julia på Jamboree för att se Greg och hans band spela. En riktig jazzig konsert, med publik som verkligen kunde uppföra sej. När jag viskade till Julia tyckte båda två ändå att vi pratade för högt. Grabbarna hade väldigt mycket talang och det var häftigt att se, även om jag tycker att det är lite skönare att gå på konsert när publiken släpper lös lite mer och man inte behöver tänka på om man kan prata eller inte. Men jag fick höra historien om varför det är på detta vis senare av en som kan det här med jazz och musik. Efter konserten letade vi rätt på ett billigare ställe, klubbar där en öl kostar 5 euro styck kändes inte rätt för någon av oss. Så vi hittade ett nytt ställe, en argentinsk salsabar i hjärtat av Gotico med otroliga cocktails och välkommande atmosfär. Salsamusiken fick de mer insatta i ämnet att börja dansa och Julias drömmar om att en dag också kunna dansa väcktes. Matthias och jag väntar på framtiden när man kan ladda ner kunskap, som att spela gitarr, vara bra på fysik eller kunna dansa salsa.
Igår provjobbade jag på en Irish Pub och det var inte så tokigt. Jag tycker att det är lite jobbigt att inte veta vart saker och ting är, hur maten ska tillagas eller priserna på allting. Men i slutet av kvällen frågade managern om jag ville ha jobbet, sen skrev vi ett veckoschema till mej.
Idag kom jag dit vid 12-tiden efter att betalat hyran och blivit tillrättavisad av polisen. Jag kom cyklandes, pratade med pappa, på en liten gata mot Las Ramblas. Polisen började hojta och vifta och jag antog att det var på grund av att jag pratade i telefon, men tydligen körde jag mot enkelriktat också. Som tur var gav dej mej ingen böter.
Jobbet var ganska segt, inte så mycket folk och jag spenderade min första dag med att städa hela baren. När jag slutade kom ett gäng från England som beställde hamburgare, öl och cider till höger och vänster. Jag sprang iväg och satte mej på ett café på Rambla Raval och läste medan jag väntade på att Camille skulle ringa. Innan henne ringde en man från Que Pasta och berättade att han fått mitt nummer av Julia, att ha hört att jag vill ha jobb och sa att de letade folk. Så jag åkte dit för en intervju , fick träffa managerna och restaurangägaren –vilket jag inte var beredd på. Jag hoppas min spanska räckte, kvinnan verkade lite mer tveksam men hon skrattade också och sa att hon inte kunde ett ord engelska. Amerikanen som ringde in mej verkade gilla mitt CV, så vi får se om de hör av sej inom en snar framtid. Problemet är bara att det inte är så många timmar i veckan och lite mer än 6 euro/tim. Men om de erbjuder mej jobb tror jag att jag kommer ta det, min spanska kommer ta jättekliv och det verkar finnas chanser att växa i företaget.
Sen mötte jag upp Camille och vi gick och letade present till Matthias som fyller år i helgen. Jag vet vad jag ska köpa nu, måste bara hitta den rätta TEKOPPEN. Vi letade skor åt Camille, pratade om Paris, japanska tekoppar som kommer i par och crêpes . Jag tror att det kommer blir underbart när hon flyttar in i helgen, mycket skoj och flams.
Nu ska jag sova, imorgon väntar jobb, ringa hyresvärd, fixa någon som kan laga tvättmaskinen och försöka ta reda på vad som händer med min kamera. Jag hoppas på att kunna klämma in en kaffe med någon trevlig person där också och eftersom jag bara jobbar några timmar borde inte det vara något problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar