Igår natt landade jag i Barcelona igen och efter en härlig vecka i Paris kände jag att det var dags att komma hem. Jag har förälskat mej i den här staden och jag jämförde Paris med Barcelona varannan minut. Sen har jag lite grejer att fixa, jobb, reda ut saker med hyresvärden och ordna för de nya människorna som flyttar in.
Natten innan jag flög till Paris sov jag ingenting, vilket var en halvbra idé. Jag hade aldrig kunnat kliva upp så tidigt på morgonen, men istället höll jag på att missa planet när jag hade parkerat mej vid gaten, i väntan på att kön skulle bli mindre, då jag somnade och vaknade till av de ropade i högtalarna att det var sista chansen att boarda nu. Lite panikslagen och mycket trött sprang jag fram till disken och sen sov jag hela flyget och bussen till Paris. När jag vaknade stod världens bästa Ida utanför bussen och vinkade åt mej. Ett kärt återseende som jag tror och hoppas kommer upprepas snart. Vi tog metron hem och lämnade min packning sen strosade vi runt längs en av de kändaste marknadsgatorna i Paris, passerade Eifeltornet och jag häpnades av dess höjd. Det var mulet och jag frös (som jag gjorde nästan hela tiden under min vistelse) så vi satte oss på ett café och tog en kaffe och pratade. På vägen hem så öste regnet ner så vi köpte paraply, Paris-karta och mat. Vi lagade en god couscous och äpple sallad med bröd, ost och björnbärssylt. Sen somnade jag vackert i Idas soffa.
När vi gjort oss i ordning och ätit frukost begav vi oss ut längs Paris gator, stötte in i många vackra byggnader och affärer. Det är synd att man inte har mer pengar, eller kanske tur, för alla små affärer har så otroligt fina saker vare sej det är smycken, kläder, väskor eller heminredning. Men jag förälskade mej mest i var skorna. I Barcelona får jag leta som en tok för att hitta fina skor medan man i Paris bara kliver utanför dörren så finns det hur många affärer som helst som säljer helt fantasiska skor. Att de kostar ungefär lika mycket som min hyra är en annan femma. Vi strosade vidare och kom till en mysig julmarknad där vi tog en crêpe med nutella, efterlängtad godsak som inte kunde sitta finare. Sen rörde vi oss hemåt för att äta middag och fixa till oss för natten. Ria, tjejen som Ida hyr av, är lite av en modeguru och har stenkoll på vart man ska gå ut i Paris. Hon stylade oss, rekommenderade ett ställe som hette Le Baron där det skulle vara snuskigt dyrt, svårt att komma in men om man lyckades möttes man av bra musik och trevliga och avslappnade människor. Så jag och Ida gick på 2 barer innan det var dags att åka till inne-stället. El Baron var tok bra, grym musik och myten om att fransmän inte vill prata engelska stack vi håll på. Vi dansade och spenderade pengarna på dyra drinkar innan det var dags att ta sej ut i den kalla Paris morgonen.
Vi vakande ganska sent på julaftonen, planerade att göra oss i ordning, äta pizza och gå till Notre Dame för att delta i mässan. Pizzan blev inte av eftersom de flesta ställena i närheten var igenbommade, så jag rörde ihop lite pasta med pesto och grönsaker och sen rörde vi oss mot den stora kyrkan. Vi var lite orolig att det skulle vara svårt att komma in, men icke. Vi gick först ett varv och imponerades av Quasimodos hem. När mässan började satte vi oss långt fram vi kunde. Det skulle vara en internationell mässa men det ändå vi förstod var när prästen i börja sa “Welcome” och i slutet “Merry Christmas”. Både jag och Ida höll på att somna där inne i kyrkan vilket kändes lite olustigt, men när man inte förstår någonting, det är dålig luft och kören sjunger lugna sånger är det inte lätt att hålla sej vaken. När mässn var slut skyndade vi ut i hopp om att hitta en brasseria eller likande för att ta något att dricka. Vi hittade ett litet arabiskt te-ställe där vi beställde in vad som skulle kunna vara de godaste varm choklad jag någonsin druckit. Ida fick sin julklapp (hemvirkade röda vantar med spets) och God Jul-sms skickades.
Den 25:e sken solen för första gången och vi bestämde att idag var dagen då Eifeltornet skulle bestigas. Lyckliga gick vi i solen och jag tror faktiskt det var första gången jag inte frös när vi klev utanför dörren. Självklart tog vi trapporna upp i tornet och jag minns att jag såg någonting m 650 trappsteg innan jag slutade titta. Vi tog en varmchoklad på första våningen, värmde oss i souveniraffäeren, för därupppe blåste det kallt som attan, men på andra våningen gav vi upp. Kylan var för mycket för oss och jag föreslog att vi skulle ta toppen när jag kommer tillbaka i vår. Vi gick hem och värmde oss med te och kakor innan vi satte av mot de latinska kvarteren. På vägen såg vi massa fina hus och byggnader, gick förbi Jardin de Luxemburg och slutade på en pizzeria som velat hitta i flera dagar. Vi kom inte riktigt fram till det latinska kvarteret, men vi var supernöjda med pizzan och sen kom personalen fram och bjöd på konjak efter maten. Vi tackade, betalade och tog metro hem för att hitta Ria skrivandes på sina artiklar. Hon hade tagit två sömntabletter men när vi berättade att vi skulle ut så ställde hon om och slängde på sej kläder och sen satt vi oss i en taxi till Le Baron. Vi dansade som tokar och Ria presenterade oss för nästan alla som var där eftersom hon kände alla och när de stängde tog vi taxi hem.
När jag vaknade på dagen efter bestämde jag mej för att min plånbok inte klarar av Paris längre, och jag hade pratat med Ida om att åka till Barcelona över nyår, sen bokade jag en biljett till mej och en till Ida för att flyga hem den 28:e.
Ida blev sjuk, jag sprang runt och turistade vid Moulin Rouge, Sacre Coer och åt god mat. Jag traskade hem till lilla Ida som var febrig och slut. Dagen efter vaknade jag och packade, Ida och jag sprang runt i området innan vi köpte mat och gick hem för att göra i ordning för att lämna Paris. Då insåg Ida att hon inte hade tillräckligt med pengar för att åka till Barcelona, så jag fick sätta mej på flyget själv. Efter lite krångel med flygbussen kom jag tillslut fram till gaten och satte mej ner för att äta min macka. Skönt var det när jag landade i Barcelona och franskan blev utbytt mot spanskan igen.
