I fredags vaknade jag på det bästa humöret man kan tänka sej. Jag var uppe tidigt och stack iväg för att uträtta dagens ärenden. Jag började med att gå in till närmsta elektronikaffär med kameran för att se om de kunde hjälpa mej. Tyvärr inte, men jag fick en adress och numret till Nikons tekniska avdelning här i Barcelona. Kontoret låg långt borta i Sarria och kände att idag var inte rätt dag för att lösa detta.
Så drog jag iväg till Sellbytels personal och administrativa avdelning för att skriva på ett par papper så jag ska få ut min sista lön. Allt gick jättebra och de var trevliga, så nästa vecka borde det säga klirr på kontot.
Sen var planerna för dagen inte lika klara. Vid fem skulle vi träffa Joan för att ordna med räkningar och prata om kontraktet, men det var långt till dess. Så jag började följa efter första bästa människa för att se vart den resan skulle ta mej. Det var en man i kostym och portfölj som såg ut som han nyss varit på lunch och nu var på väg tillbaka till jobbet. Och så var nog fallet för i ett stort kontorshus uppe vid Diagonal fick jag släppa honom. Lustigt nog var det väldigt nära där Nikons verkstad låg, så jag passade på att smita in där också. Det var inga roliga nyheter de kom med, det skulle ta minst en månad att fixa kameran och jag vet inte hur mycket det skulle kosta än. De skulle skicka ett erbjudande till mailen och så får jag svara om jag vill att de ska laga den eller om jag ska upp och hämta den bara. Jag fick nämligen lämna kameran där.
Ute på gatan igen började jag följa efter en annan person. Den här gången en tjej i 30-års åldern med brunt hår och kjol. Vi hamnade bort i Gracia och in på smågator där. Jag var tvungen att stanna när vi passerade en mysig liten affär med både gamla, nya, fina och fula prylar. Jag gick in och blev på en gång förälskad i de gamla spanska magasinen från 20-talet. Jag började prata med Bibi,den argentinska kvinnan som ägde affären, och hon bjöd in mej till en bar nästa vecka där hon ska sjunga tango. Så på tisdag ska jag gå på min första tangospelning!
Lite innan fem kom Julia och Becca hem till mej och vi satt och drack kaffe med donuts och diskuterade hur vi skulle göra med Joan. Jag och Julia som har haft mycket kontakt med mannen-myten-legenden (hans smeknamn numera) var säkra på att de inte skulle vara några problem med varken kontrakt eller räkningar. Och det var det inte heller. Självklart var han nästan en timme sen, men nu ska han ordna så vi får rätt elräkningar, jag och Ebba ska skriva på ett kontrakt när hon kommer tillbaka och han ska laga tvättmaskinen och toaletthandtaget. Sen vet man ju aldrig hur snabbt det kommer gå…
På kvällen gick jag och León på en salsabar för hans dansgrupp var där och tränade. Jag tycket inte att det var någon höjdare så jag skrev upp oss på listan till Ian’s place och den gick vi hem och hämtade Sofie och Veronica innan det bar iväg. Vid fem-tiden hade fötterna fått nog så jag och tjejerna gick hem, León hade gett upp flera timmar tidigare. Men ack så skönt det var att komma hem till sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar