Hemma, trots allt.

Efter 18 dagar i Sverige har jag landat i Barcelona igen. Det har varit superhärligt med ett litet break härifrån, fyllt med familj, vänner, segling, bilutflyket och tågresor. Och en massa mys såklart. Men det var ändå med lättnad jag klev av planet, för att jag lyckades komma hem idag.

Jag hade nämligen bokat biljetten till den 29:e juli och inte den 15:e. Panik! När jag stod på Arlanda klockan fem på morgonen efter en utekväll med syskon, Thomas och lite folk från Snaps och fick höra att mitt plan inte skulle lyfta förrän om 14 dagar började magen göra ont och hopplösheten kröp inpå mej. Men jag måste hem!, utbrast jag och tjejen i kassan fixade så jag skulle få komma med det här flyget för ynka 400 kr extra. Vilken ängel.

Jag försökte sova en stund, men att vakta tre väskor samtidigt är inte lätt. Så jag la mej på dem, obekvämt men bättre än ingen sömn alls. På planet kunde jag inte heller sova, med barn som skrek två rader bak och helt otroligt obekväma stolar. Planen var att lägga sej på stranden när jag tagit mej hem.

Folket i Barcelona är inte som folk jag träffat någonstans annars. I varenda trapp, tunnelbana och litet hinder som kom det fram människor och frågade om jag ville ha hjälp med väskan. Den bästa var städerska i vårt trapphus som insisterade på att ta ett handtag på 30 kg väskan som skulle upp till 4:e våningen. Det var säkert 30-35 grader i trapphuset och hon hade precis städat alltihopa och skulle packa sej därifrån, men aldrig att jag skulle få lämna en väska på bottenvånging medan jag sprang upp med den andra, det bor ju rånare enligt städerskan.

Emma tog emot en svettig Bella och vi satt och snackade om allt som har hänt sen vi såg sist. Hon har varit på en run-bull festival i Bilbaoområdet, haft lite strul men den knäppa ägaren på sitt jobb och planerar just en eventuell roadtripp i Spanien i september. Och jag blev erbjuden hedersplats i framsätet, och det blir av kan man ju inte tacka nej.

Sen gick vi och tog en kaffe med Julia och det var härligt att sitta med de två brudarna och flamsa igen. Snacket följer ingen tråd och vi bara hoppar fram och tillbaka i varandras historier, kommer på något nytt som har hänt och börjar prata om det. Sen lär vi Emma lite svenska ibland också. Efter ett tag kommer en sjuk Matthias och hälsar, och det var så kul att se honom igen.

Nu sitter jag i en park utanför biblioteket och snor internet. Det är någon som sjunger längre bort, det är jätteskönt ute och luften är lite rökig. Barcelona, en underbar sommarnatt. Jag måste skicka iväg ett CV till ett förtag som ringde mej idag och frågade om jag ville ha jobb. Så nu ska jag dit imorgon på interjuv och jag tror det finns en stor chans att jag kan greja det här. Hoppas hoppas, för nu vill jag ha ett jobb igen.

Inte så tokigt att sitta här, med fin musik och fåglar som kvittrar...