Jobb, ny rumskompis, stranden, god mat, inget jobb, hundar - Den ena dagen är inte den andra lik alls.
Livet här ändras hela tiden! För två dagar sen hade jobbade jag 9 timmar om dagen 6 dagar i veckan, nu har jag fått "semester" eller sparken, ingen vet.
Jag fick ett jobb på en bar på La Rambla, Bloom's Day, men eftersom vi inte hade några kunder alls nästan kunde jag inte vara kvar. Vilket jag tycker är ganska bra, eftersom jag inte är i jättestort behov av jobb just nu när jag har Mina och kan hjälpa Julia ibland, så jag vill inte vara upptagen eller trött jämt. Sen är killen som jag jobbar med lite knepig, inga vänner, familj eller någon jag känner får komma till baren även om det inte är någon alls där, men hans vänner är där hela dagarna mer eller mindre. Det som är bra med att jobba är att jag lär mej mycket mer spanska, men det ska ju gå ändå. Hursomhelst, jag kommer nog få börja jobba igen nästa veckan när VM börjar, så nu är det bara att njuta av solen och kanske åka på någon dagsutflykt.

Vi har ny rumskompis här i lägneheten också, Emma från Manchester. Hon är supertrevlig och rolig och igår så spelade hon och jag massa drickspel vilket slutade med att jag förlorade och skapligt berusad. Hon, precis som jag, är inte beroende av att jobba just nu så vi har ganska kul åt våra jobb. Hon får till exempel inte använda kaffemaskinen, hon har pajat elen i baren och blev osams med en av kockarna under sin första vecka.

Idag var vi på stranden, jag, Julia och Mattias och vi tog alla årets första dopp. Visst, det var väldigt sent men jag har blivit lite av en badkruka. Fast nu vet jag att jag kommer bada varje gång jag åker till stranden, för jäklar så skönt det blev när man kom upp. På väg hem från stranden svängde vi förbi en liten restaurang i barceloneta och där mötte vi Pablo, Miguel och Christina, vänner som jag inte har sett på länge eftersom vi alla har jobbat mycket. Vi bestämde att vi skulle fira midsommar i Ciutat Della, en helt underbar park när stranden. Så nu måste vi åka till IKEA och köpa svensk mat.

Jag planera att åka till Sverige i början av Juli, ska kika på biljetter nu. Ska bli kul och träffa alla igen. Det har gått 4 månader nu, men det känns inte alls så. På ett vis känns det som vi precis kom hit men samtidigt inte, för det har hänt så otroligt mycket, allt har vart så intensivt.
Först var allt nytt, oförståligt och spännande, sen började saker och ting lägga sej och jag fick hemlängtan och saknade att jobba, kunna träffa mina vänner i Sverige och prata med människor obehindrat. Men nu har allt det där släpt och jag stortrivs, njuter och har ingen större lust att åka hem förrutom för att få se alla nära och kära igen. Och för lakritsen såklart.