Det blir inte alltid som man tänkt...

Idag hade vi planerat att åka till Sitges, uppe med tuppen och redo att sticka iväg.
Men så tittade vi ut genom fönstret och insåg att det kanske inte var det optimala sol och badvädret. Greig ville sova vidare och jag och Becca letade efter andra ställen att åka till.
Vi tänkte Tarragona, en stad ungerför en timme söder om Barcelona med tåg.

På stationen hittade vi inga tåg som vi kunde planka ända till Tarragona med, så vi hoppade på ett som gick mot Sitges, Vilafranca med slutstation i Sant de Calders. Vi åkte så långt vi kunde och kom till en riktig liten spansk by.
Det var stor skillnad från Barcelona, Becca tyckte hon hade kommit till ett annat land.
Jag tyckte det kändes som vi hade åkt till ett ställe där tiden stod stilla, som att vi var tillbaka på 90-talet. Inget fel med det, bara väldigt spanskt. Och mysigt.

Vi gick till affären, köpte med oss lite picknick och gick mot havet. Stranden var helt otroligt lång, vi kunde inte se slutet på den åt något håll. Eftersom de flesta är lediga nu över påsk hade alla byborna tagit sej ner till stranden med sina familjer.

Vi gick ut till hamnen där alla båtar låg och skuppade och började mumsa på vår picknick. Becca dränkte äpplen, bröd och brieost i cava, men det gjorde inget. Vi såg en väldigt lustig båt som gjorde något med vattnet, renade det eller något. Det såg i alla fall ut som den höll på att sjunka så fort en våg kom och jag och Stålis var rädd att den skäggiga mannen skulle få simma i land.

Jag ska lägga upp bilder från vårt äventyr i veckan!

Nu sitter jag på testället , där FC Barcelona fans har samlats för att titta på matchen som går på tv. Alldeles nyss gjorde Barca mål, tror till och med att det var Zlatan och alla blev helt bananas. Speciellt en gamal gubbe som sitter nära mej, han lever sej in i matchen som han skulle vara med och spela själv.

Nu ska jag hem och äta middag och kolla vad som händer ikväll.