Dag 7- Hejdå-middag

Jobbet gick långsamt och jag lovade att jag aldrig mer skulle vara ut så länge när jag jobbar dagen efter. Självklart visste jag att det skulle hände nästa helg igen, men just då kändes det som ett bra löfte för att ta sej igenom skiftet och komma hem vila. Mamma och morfar kom in den sista timmen, vilket gjorde det hela mycket roligare och lättare och sen  gick vi och köpte en present till morfars kompis som han lånat resväskan av. På kvällen hade vi crêpe-night och Dani och Camille var stjärnorna i köket. Fast när det kom till efterrättscrêpsen var det jag som stod vid spisen. Mamma och morfar dansade, vi åt, spelade skip-boo och översatte mellan svenska och engelska på löpande band. Det var ett perfekt avslut på en underbar vecka och vi såg alla framemot när vi kommer och ses igen, vilket inte kommer ta för lång tid förhoppningsvis.

 

Dag 6- sjukhus, cava och glatt återseende

Mamma och morfar kom hem och åt frukost sen tog Ebba och Camille med sej morfar till stranden, drack cava och mötte Matthias medan jag och mamma spenderade timmar på sjukhuset för att försöka ta reda på felet med min mage. Det gick inget vidare magen och jag skyndade till jobbet för att sen bli hemskickad eftersom jag inte kände mej bra. Så vi gick alla och tog en siesta innan vi möttes upp senare för att gå och äta. Vi gick till Imprevist, en restaurang som ligger precis bredvid vår lägenhet och jag har alltid varit nyfiken på deras mat. Tyvärr var det inget imponerande, eller maten var god men på tok för lite och servicen inte särskilt bra. Vi köpte glass och gick upp till Lexington för att möta Matthias, Achim, Pablo, John och Julia. Pablo och Achim blev glad att se morfar igen och pratade massor om när han utklassade dem i biljard sist han var här. Det var en trevlig kväll och när Lexington stängde gick mamma och morfar hem och jag, Camille och John tog taxi till Plaza Reial för att möta Ebba och Dani. Runt 7-tiden gav jag, Camille och Dani upp och gick hemåt och några timmar senare klev jag upp och stack till jobbet.

  

Dag 5 - Gracia

På fredagen tog jag mamma och morfar till Cosmo, cafet där vi alltid hängde förr. Det är en dansk och en spanjorska som har det och jag tror det är ett av det bästa ställena i den här stan. De har alltid spännande konst på väggarna, gott humör och nu även den godaste chai-latten. Sen gick vi upp till Gracia och tittade på fina saker och åt mer tapas. Den här veckan var fullspäckad med tapas och mat på massa härliga ställen. På kvällen var det jobb igen och mamma och morfar tog en lugn kväll på vandrarhemmet.

 

    

Dag 4 - Tapas, picknick och barrunda

Dagen började med rundvandring i Gotico med sina gamla vackra hus, mysiga tapasbarer och den speciella stämning som finns där. Vi satte oss vid ett plaza vid den gamla stadsmuren och åt jättegoda tapas och tittade på när smågrabbar spelade fotboll. Framåt 16-tiden gick vi hemåt för att göra i ordning picknick, sen hoppade vi in i en taxi till Ciutat Della och inväntade Mats och Rafa. Vi satt där tills solen gick ner då vi gick till en bar i Borne och värmde oss. Sen var det dags för mej att gå till jobbet och de andra gick till La Fiana och sen upp till Noti och drack champagne. Runt midnatt fick vi en trevlig överraskning på O’Hara’s, hela familjegänget och Camille kom in och delade med sej av svenskt godis. Det blev dags att säga hejdå till Mats och Rafa som skulle flyga hem på morgonen, Camille följde mamma och morfar genom Raval och Ebba väntade på mej och vi gick hem och kröp ner i soffan.

   

Strålande väder och mumsiga tapas, perfekt start på dagen!

 

 

Det blev en tomteverkstad på Ferlandina när vi fixade picknick. I parken bredde vi ut oss och vovvar och barn kom nyfiket fram till oss. Rafa underhöll oss med Småstadsliv-sketcher och vi värmde oss under filtar när solen gick ner.

 

Från en mysig bar i Borne till fancy Noti till irländska O’hara’s, familjegänget fick se en hel del denna torsdagskväll.

  

Vi mumsade på svenskt godis, morfar pratade svenska med Rashid som hittade sin favoritgodis (Dumle) och mamma drack sin första Guiness.