Att vakna upp i en skön soffa efter veckor på Ferlandinas golv var en upplevelse som jag gärna återupplever. Att det sedan serverades frulle på balkongen gjorde att båda jag och Ebba var sugen att stanna på Rocafort tills vägglössen försvunnit helt.
Lagom utvilade och mätta efter gårdagen
Jag och Ebba kände att vi skulle göra det mesta av dagen, eftersom solen strålade och det var precis rätt temperatur. Först var planen att lämna city och åka utanför stan men vi insåg att klockan kanske var lite för mycket för att det skulle vara värt en riktigt utflykt. Ebba hade aldrig varit uppe på Tibidabo och så föddes planen att bestiga Barcelonas eget berg.
Först gick vi hem och bytte kläder, packade ner vattenmelon och mackor, sen satte vi oss på tåget upp mot Sarria. Det går att åka linbana till toppen fast vi tappra brudar började vandra. Utsikten över Barcelona är svårslagen och ju längre upp vi kom desto vackrare blev det.
Halvvägs uppe
Stora växter längs bergväggen
Vi fick lov att stanna till på den första restaurangen som dök upp på vägen. Vila, vatten och glas var välbehövligt. 
Inte allt för tokig utsikt
Väl uppe på toppen väntade den enorma katedralen med Jesusstatyn i högan skyn, nöjesfältet med karuseller från 1900-talets tidiga decennier och picknickområden.
Det blev matdags på stenbänken
Efter vi ätit bestämde vi oss för att åka upp i Jesusstatyn. Jag vet, det är en dum grej att göra eftersom det är extremt högt upp. Med skakiga ben gick vi upp för de smala stentrapporna som skulle ta oss närmare Guds son. Väl uppe möttes vi av en helt otrolig utsikt. Man såg hela Barcelona och grannstäder, byar och dalar. Jag var glad att jag besegrat höjdrädslan och tagit mej hela vägen upp.
Solen började sänka sej och vi insåg att det kunde bli krångligt att gå hem genom skogen i mörkret. Ebba och jag satte fart men stannades snart upp av ett fikonträd full med frukt. Jag var uppe och plockade innan Ebba ens hann förstå att man kan äta frukten men sen hakade hon på och vi spenderade nog 30-45 min i trädet. När vi fortsatte vandringen sen mötte vi Puma, ett vildsvin som bor i skogen kring berget.
Vi insåg också efter ett tag att det skulle ta väldigt lång tid för oss att komma hem och tröttheten började sätta in. Solen hade gått ner och vi visste inte den bästa vägen ner. Vi tog oss ut på vägen och försökte lifta utan någon framgång. Tillslut kom vi till ett bostadsområde vilket kändes tryggt, då kan man hoppas på en metro station eller busstopp i närheten. Vi mötte en familj som visade oss vart tåget gick ifrån. Det visade sej att vi hade gått hur långt som helst, i inte helt rätt riktning. En bra stund senare var vi på Ferlandina. Jag hann inte ens avsluta min kopp med tee innan jag kände ögonen bli tunga och jag drog mej till mitt rum och yogamattan.
Nyplockade fikon
Min säng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar