Tillbaka till ett strömlöst Ferlandina

Idag var en lång dag med mycket väntande, frukt och lite prat. Nog för att jag gillar frukt så kändes det inte som att det riktigt vägde upp 7 timmars ensamt resande och väntande. Lyckades som tur var sova i någon timme på flyget, innan den lilla ungen i raden bredvid mej började gorma.

När det var dags för landning var vi en kvart försenade men det gjorde ingenting, jag skulle äntligen få komma ur planet och sätta mej på bussen in till stan och mötas av Ebba. När jag klev in på flygplatsen möttes jag av massor av militärer och poliser samt förvirrade människor. Vad händer här, tänkte jag, kanske ett terrorhot? Icke, när jag kom till rulltrapporna där man ser ut över hela flygplatsen ser jag ett folkhav som tar upp väntsalen och området utanför flygplatsen. Några killar bakom mej började skrika “Real Madrid” och jag tyckte det var lite dumt, eftersom personerna säkert var Barcelona fans om något. När jag plockat upp mina väskor och skulle ta mej ut genom dörrarna ser jag hur ett gäng grabbar i gråa kostymer omringade av vakter och militärer vandrar ner för trapporna. Plötsligt förstår jag. Det är Real Madrids pojkar som precis har flugit in till Barcelona för att spela matchen idag. Så där stod man, mitt i folkhavet 10 meter ifrån Cristiano Ronaldo och hans polare. Folk kunde inte ha varit tokigare och jag blåhöll mina väskor för att ingen skulle plocka något ifrån mej.

Väl framme på Plaza Catalunya blev det ett lyckligt möte med världens bästa Ebba. Hon gav mej en snabb uppdatering om läget och vad som hänt senaste månaden. Sen berättade hon också att vi inte hade någon el hemma, att det hade börjat lukta bränt och sen dog all el. Omöjligt att få igång den. Jaha, då var man tillbaka i Barcelona igen! Strömlös, jobblös men ack så lycklig.

Nu ska jag hämta upp mina ny lägenhetspolare Sofie och Veronica och dra iväg med Matthias och tittade på El Clásico!

Att vakna på rätt sida

Att vakna upp i en skön soffa efter veckor på Ferlandinas golv var en upplevelse som jag gärna återupplever. Att det sedan serverades frulle på balkongen gjorde att båda jag och Ebba var sugen att stanna på Rocafort tills vägglössen försvunnit helt.

Lagom utvilade och mätta efter gårdagen

Jag och Ebba kände att vi skulle göra det mesta av dagen, eftersom solen strålade och det var precis rätt temperatur. Först var planen att lämna city och åka utanför stan men vi insåg att klockan kanske var lite för mycket för att det skulle vara värt en riktigt utflykt. Ebba hade aldrig varit uppe på Tibidabo och så föddes planen att bestiga Barcelonas eget berg.

Först gick vi hem och bytte kläder, packade ner vattenmelon och mackor, sen satte vi oss på tåget upp mot Sarria. Det går att åka linbana till toppen fast vi tappra brudar började vandra. Utsikten över Barcelona är svårslagen och ju längre upp vi kom desto vackrare blev det.

 

Halvvägs uppe

Stora växter längs bergväggen

Vi fick lov att stanna till på den första restaurangen som dök upp på vägen. Vila, vatten och glas var välbehövligt.

 Inte allt för tokig utsikt

Väl uppe på toppen väntade den enorma katedralen med Jesusstatyn i högan skyn, nöjesfältet med karuseller från 1900-talets tidiga decennier och picknickområden.

  

 

    

Det blev matdags på stenbänken

Efter vi ätit bestämde vi oss för att åka upp i Jesusstatyn. Jag vet, det är en dum grej att göra eftersom det är extremt högt upp. Med skakiga ben gick vi upp för de smala stentrapporna som skulle ta oss närmare Guds son. Väl uppe möttes vi av en helt otrolig utsikt. Man såg hela Barcelona och grannstäder, byar och dalar. Jag var glad att jag besegrat höjdrädslan och tagit mej hela vägen upp.

Solen började sänka sej och vi insåg att det kunde bli krångligt att gå hem genom skogen i mörkret. Ebba och jag satte fart men stannades snart upp av ett fikonträd full med frukt. Jag var uppe och plockade innan Ebba ens hann förstå att man kan äta frukten men sen hakade hon på och vi spenderade nog 30-45 min i trädet. När vi fortsatte vandringen sen mötte vi Puma, ett vildsvin som bor i skogen kring berget.

 

Vi insåg också efter ett tag att det skulle ta väldigt lång tid för oss att komma hem och tröttheten började sätta in. Solen hade gått ner och vi visste inte den bästa vägen ner. Vi tog oss ut på vägen och försökte lifta utan någon framgång. Tillslut kom vi till ett bostadsområde vilket kändes tryggt, då kan man hoppas på en metro station eller busstopp i närheten. Vi mötte en familj som visade oss vart tåget gick ifrån. Det visade sej att vi hade gått hur långt som helst, i inte helt rätt riktning. En bra stund senare var vi på Ferlandina. Jag hann inte ens avsluta min kopp med tee innan jag kände ögonen bli tunga och jag drog mej till mitt rum och yogamattan.

Nyplockade fikon

Min säng

Biljard i Gracia med GP

 

Det blev en lång sovmorgon, välbehövt efter en jobbvecka och lång natt. Jag och Ebba kravlades oss vid 17-tiden ner till Organic Orgasmic för att få lite mat i oss innan vi skulle möta Greig i Gracia för att spela biljard.

Vi gick till stället vi brukar spela på, där det är väldigt speciell stämning och blandning på folk. Allt ifrån unga män som sitter och tar en öl, tittar på fotboll till gamla alkoholiserade tanter som spelar backgammon i ett hörn.

  

 

Efter några timmars spelande gick vi vidare längs Gracias barer. Greig känner till de flesta ställen i området och guidade oss gärna genom djungeln. Vi gick först och till mitt favoritställe, en fransk coctailbar med de bästa drinkarna i stan.

När klockan började närma sej 03 tänkte vi att kanske var bäst att börja röra oss hemåt. Eftersom jag och Ebba sover på golvet erbjöd GP att vi skulle följa med hem till Rocafort och sova på soffan. Den inbjudan togs emot med glädje och lycka.

Tre glada vänner på väg hem efter en trevlig natt