torsdag 19 maj 2011

Sant Marti Del Centelles

I lördags gjorde jag mitt sista pass på Travel Bar, det kändes som en stor sten lyftes från mina axlar när jag skrev ner mina timmar på skiftrapporten. Jag satte mej i baren och tog ett glas cava tillsammans med Leigh, managern och väntade på att Robin skulle sluta. Jamie, Robin och jag tog en taxi ner till Port Olympic vid 4-tiden för att möta upp andra jobbarkompisar och fira att i alla fall min tid på TP var över. Vid 6-tiden letade jag upp en taxi hem, för vi skulle alla upp kl 8 för att lämna Barcelona för en dag.

Så Söndag morgon klev jag och Ebba upp vid 8, packade ihop det vi tyckte var nödvändigt och skyndade iväg till Plaza Catalunya för att möta upp Irenej och Robin. Irenej hade planerat en fantastisk resa för oss, till Sant Marti Del Centelles som ligger ungefär en timme norr om BCN. Målet med resan var att hitta ett vattenfall, men vi såg så mycket mer än bara ett vattenfall. Hela byn var fantastisk, människor som var lika trevliga som i Sverige om inte bättre, hus och lägenheter som var helt otroligt fina med stora fruktträd på gårdarna. Och bergen, naturen, utsikten. Magiskt. När vi kom till vår första picknickplats hade vi redan glömt att vi tagit fel tåg två gånger och att varken jag eller Robin hade sovit den natten, vi var helt förstummade.

Vi fortsatte vår vandring in i skogen och över bergen, gick ner på olika stigar och hittade de mest otroliga vattendrag, lundar och vattenfall. “This is heaven!” utbrast vi alla i kör, öppnade en cavaflaska och åt jordgubbar. Vi klättrade fram längs draget tills vi kom fram till det stora vattenfallet där jag och Irenej svingade oss i träden upp till toppen. Jag hittade en stol av rötter längs klippväggen och satte mej och solade. Efter en stund gick jag ner i det iskalla vattnet och det dröjde inte länge förrän jag stod i bara bikini och tjejerna gjorde se redo för att göra mej sällskap i den lilla dammen. Båda jag och Robin plumsade i, vattnet var chockerande kallt och de andra fick sej ett gott skratt. Vi tog oss tillbaka till vår lilla klippa för att torka och möta upp Irenejs kompisar som var på väg.

När vi ätit upp vår matsäck vandrade vi vidare, hittade en skylt om en utställning och gick ditåt. Vi kom fram till ett litet hus, helt ensamt i den grönaste lund man kan tänka sej. Katter och en vit påfågel strök runt kring huset och vi blev inbjudna av konstnären själv. Hans tavlor var otroligt vackra, precis som hans personlighet. Han förklarade hur vi skulle gå runt berget för att komma upp till kyrkan som låg på toppen. Vi tackade för oss och gick vidare.

En bra bit upp och när solen började gå ner bestämde sej jag, Ebba och Robin för att dra oss ner mot byn igen och se om det fortfarande fanns några tåg till BCN. Det blev en härlig vandring ner i kvällsolen och på vägen plockade jag fläderblommor och vallmo.

Det var tre svävande tjejer som kom hem till Barcelona igen, med så mycket frisk luft i lungorna att det skulle kunna räcka för ett år. Jag och Ebba hann knappt lägga huvudet på kudden innan vi somnade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar